FYNDADE NY SADEL IDAG

Allmänt / Permalink / 0
 
Bello fick en ny sadel idag som satt helt PERFEKT. 
Så glad men gladheten varade inte länge innan jag fick telefonsamtalet ifrån vetrinären om Carros blodsvar. 
 
Blev en Prestige Paris som jag tidigare både hade på Queen och Cassandra.
Fann den i Falköping och som pricken på i:et så kunde hon mötas upp i Ulricehamn, så efter jobbet idag for jag i full fart dit för att möta upp henne. Kändes både säkert och tryggt istället för att få den skickad. 
 
Eftersom jag har nu i ett par månader enbart haft en sadel på 3 hästar känns det en lättnad att åtminstone ha 2 stycken sadlar istället för en, så man kan med sällskap rida på mina två hästar samtidigt o.sv. 
 
 

Carro har hög Borrelia och Anaplasma

Allmänt / Permalink / 1
 
 
Jag hade helt förträngt det sista blodprovs svaret på Carro och med tanke på att jag skulle få besked inom 1-2 dagar och nu har det gått över 1½ vecka sedan så trodde jag att allt såg bra ut därav inget besked.
Ack så fel jag hade...
 
Så blir att avanmäla till morgondagens tävling och kanske inte blir några fler tävlingar på väldigt länge.
Hugger i magen av bara tanken, min fina tävlingshäst..
 
Huvudsaken är att hon blir totalt återställd, och hoppas det inte tar allt för lång tid.
Så blir att gå på regelbundna blodprovs kontroller och vi avvaktar med behandling eftersom hon tyvärr har gått rätt länge med skiten och kroppen jobbar för fullt för att få bukt med det själv. 
 

Jag anade borrelia från första stund och jag är stolt att jag lyssnade på min magkänsla.
Jag är även glad att jag har klickat så fantastiskt bra med Carro och att jag alla redan känner henne såpass väl att jag kände att någonting inte stod rätt till, att hon var förändrad.. 
 
Men shit vilken kämpe hon är egentligen som har presterat såhär bra på tävlingsbanan trots att hon har försämrad presentationsförmåga och är full av skit som kroppen får härda ut.
Tänk sen när hon är fullt frisk, då får ni passa er på allvar mina vänner..
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En eftermiddag som slutade i tårar

Allmänt / Permalink / 1
 
 
Började min eftermiddag med att göra iordning Carro för ett ridpass, passade på när det var uppehåll ifrån dem hemska regn skurarna som har varit idag. Jag hade tänkt hoppa några språng för att checka av läget inför Lördagens tävling, men hann inte långt på hoppasset innan jag låg i greggan över bommarna...
 
Chockad låg jag där och kände hur geggan trängde sig in i ridbyxorna.
Tanken slog mig snabbt när jag låg där MITT TRÄNS!!!!!!! Och flög lika fort upp från backen som jag landade där. Carro stod snällt kvar med världens mest skämmigaste uttryck.
Fort hoppade geggiga jag upp, och fortsatte hoppasset som ingenting hade hänt, men inombord kokade jag.


Vet inte vad som flög sig in i damen..
Det fulaste och mest oroväckande var att hon tvärnitade på ett pytte, pytte litet kryss på ynka 70 cm
Hon tyckte säkert det var väl längesedan jag tuggade grus, och det har hon rätt i...
Dessvärre landade jag med höften på ena bommen så svullnaden har redan tagit sig an höften och stelheten börjar tränga sig på för varje halvtimme, blir en spännande morgondag, om jag ens kommer upp ur sängen.
Så länge inte min rygg fick en smäll så är jag lättad, jag har som sagt kroniska kotkompression i ryggraden.
 
Men tänkte ÄSCH, går till sommarhagarna en bit ifrån stallet och hämtar hem Bello för ett pass på han också, det kan ju knappast gå sämre än med Carro.
Jag vet även att det är bra att fortsätta rida efter en flygtur för att minimera stelhet o.sv.
Hinner bara ut ifrån hagen när jag ser att han hade tappat en sko. IGEN ?!?!??!? GAAAAAAH...
 
 
Men tänkte att jag ändå tar hem dem till stallet och hoppas på att få tag i en hovslagare i morgon, men hann inte långt innan båda hästarna slängde sig bakåt och kom loss och sprang mot skogs.
Råkade förmodligen ropa något otrevligt till dem när jag ser hur dem galopperar iväg i fullt sken samtidigt som man kände hur tårarna brändes innanför ögonlocken. Blää
 
Sprang tillslut efter dem och efter ett par minuter kom Napoleon tillbaka och likaså Bello.
Ledde dem tillbaka till hagen och traskade hemåt, slängde av mig ridstövlarna och lämnade stallet illa kvickt.
 
När jag berättade hela historian för Mamma och visade min höft, mina uppbrända händer från grimskaften och ett par småsår som jag hade fått i samband med min flygtur, då fick jag äntligen lätta på tårarna och Mamma ställde sig och gjorde min favorit maträtt och ringde hovslagaren åt mig, som lyckligtvis kommer i morgon och slänger på Bellos hundra sjuttio elfte tappskon. Hon är bara för bäst ibland, min fina Mamma.
 
Min dramatiska eftermiddag i bilder.
 
 
Till top