Jag hade sett fram emot hösten, men inte nu längre

Allmänt / Permalink / 0
 
Ni anar inte hur jag har under året gått och trånat efter de kommande dagarna och månaderna som nu är här.
Jag har aldrig gillat varken hösten eller vintern som väntar oss alla, dels för jag har problem med vinterdepressioner samt att det finns nog ingen som jag som blir så omotioverad med hästar på vintern.
Jag brukar ställa av mina hästar på vintern för så omotiverad blir jag tyvärr...
 
Men det kändes som detta året skulle jag kunna ta mig igenom vintern lättare, eftersom jag såg fram emot och längtade så efter dem första stegen i utbildningen på Cassetti, som jag skulle kunna arbeta med hela vintern.
Ett efterlängtat uppdrag, en utmaning och en ny spännande start på vår resa tillsammans.
 
Men den drömmen slets ifrån mig.

Nu när han inte finns längre och det inte finns någonting sånt att se fram emot längre, vill jag bara krypa ner under täcket och spola tillbaka tiden när han fortfarande fanns vid liv. Saknaden av honom är kontant, jag har aldrig saknat ett djur eller ens en människa såhär mycket som jag saknar han, man blir påmind konstant om honom och det hugger tag i bröstet och tårarna brinner innanför ögonlocken. 
Jag har fortfarande svårt att prata om honom, för jag vet att jag bara börjar gråta.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig till, hur jag ska gå vidare utan honom.
Hur jag ska gå vidare med hästarna överhuvudtaget, jag har tappat intresset lite, tycker inte det är lika roligt längre, ena dagen känns bättre, andra dagen funderar jag på att sätta ut dem som är kvar på annons.
Jag har försökt sen dagen han försvann, se det fina jag fortfarande har kvar i mina ägor, ta vara på det. 
Men det är svårt att finna motivationen med dem andra hästarna när det gör så ont utan honom.
 
Det blev ett djupt och lite själviskt inlägg kanske. Men jag var tvungen att skriva av mig. 
Och antar att såna här bloggar kan egentligen vara till för det. 
Skriva av mig om saknaden av Cassetti, som är jobbig just nu och har varit det en sen han dog.
 
Blä säger jag bara.
 
 
 
 
Till top