Värt all ryggvärk i världen

Allmänt / Permalink / 1


Ligger här, lite orolig för min ryggvärk..
Men det är värt all ryggvärk i världen än att få uppleva och se Napoleon skada sig mitt framför ögonen på mig. 

Jag stod igår och flätade manen på Carro, Napoleon stod i sin box och mumsade på sitt hönät. Rätt som det är hör jag något märkligt bakom mig och ser paniken i Napoleons blick. 
Jag går fram och ser hans framsko sitta fast i hönätet som hänger i övergallret på boxen. 

Adrenalinet slår till som en blixt från ovan, jag springer in i boxen och försöker få loss benet, Napoleon märker allt mer att han sitter  verkligen fast och försöker komma loss, han drar ett par rejäla gånger i hönätet så han nästan slår knut på sig själv och faller.
 
Jag tycker mig upp jämte hobom mellan väggen och krubban och försöker lyfta benet, samtidigt som jag försöker knäppa loss kabinhaken som sitter fast i gallret. Ju mer han stretar emot ju svårare var det för mig att både komma intill och lyfta upp benet och nå kabinhaken.. 
Paniken börjar strömma i kroppen, darrande ben och tårarna sprutandes tar jag i för kung och fosterland. Han sitter verkligen fast.

Helt själv var jag i stallet och jag kunde inte springa och leta efter en kniv, kunde inte lämna han där, utan det var viktigt för mig att försöka hålla han lugn så han inte försökte slita sig och skada sitt ben. Nu började även Carro bli orolig och jag hör henne steppa och skrapa med framhovarna i stallgången. 

Han förstod att han var fast och litade på mig att jag skulle fixa det, men han kunde inte låta bli att streta emot och rycka samtidigt som jag höll i hans ben. 
Jag fick tillslut på något j*vla vänster upp kabinhaken och kunde sen ta loss hönätet som fortfarande satt fast i framskon på honom. Den paniken var längesedan jag fick, kändes som ett omöjligt uppdrag att få loss honom och ju längre tiden gick ju otåligare och besvärad blev såklart Napoleon. 

Tacka gudarna ändå att det var Napoleon och ingen annan häst, för hans psyke och mentalitet är helt enastående. Och att även just jag var där som han litar på till 100%.

Efteråt var jag tvungen att huka mig ner i stallgången och vila mina darrande ben. 
Inte första gången den hästen fastnar och får mitt hjärta att nästan stanna av panik.
Mitt älskade klantarsle ❤️

(null)

(null)

#1 - - Anonym:

Du verkar så himla ödmjuk och omtänksam med dina hästar. Blir nästan förvånad hur du kämpar och sliter för att få dem att må bra. Inte illa av dig att ge dig in hos en skräckslagen häst som sitter fast han hade lika väl i ren panik inte bara skadat sig själv utan även dig . Skönt att allt gick vägen iallafall 😊 Kram

Till top